Author: admin

I den nordiska välfärdsstaten är vi alla grannar

I den nordiska välfärdsstaten är vi alla grannar

Den nordiska välfärdsstaten bygger på en idé om jämlikhet och inkludering. Men finns det människor som faller utanför? Sara Hultqvist reflekterar kring barnmigranter och välfärdsstatens ansvar. Orden ’exkludering’ och ’marginalisering’ är sammanlänkande via gemensamma konnotationer när icke-önskvärda drag i det svenska samhället beskrivs. I den […]

Att skära av deras tungor: Ursprungsbefolkningsspråk och regeringspolitik i Australien

Att skära av deras tungor: Ursprungsbefolkningsspråk och regeringspolitik i Australien

Före den brittiska kolonisationen fanns det 250 ursprungsspråk i Australien. Idag lever aboriginernas språk i marginalen, efter att Australien ända fram till tidigt 1970-tal satsat på assimilationspolitik. Ryan Manhire skriver.  Största delen av mitt liv har jag levt i Adelaides södra förorter, i delstaten South […]

Arbetande fattiga

Arbetande fattiga

Det är en populär föreställning att den som arbetar i dagens samhälle har en trygg ekonomi. Tyvärr motsvarar den här bilden inte verkligheten. I dagens värld finns det många arbetande fattiga med inkomster under eller invid fattigdomsgränsen, som är beroende av socialskydd för att reda sig ekonomiskt. Särskilt i USA är en låg lönenivå priset för låg arbetslöshet, och i Europa går utvecklingen i samma riktning. 

De som har arbete mår bra, åtminstone på det ekonomiska planet. De som har ett arbete kan betala sin hyra och de har tillräckligt att äta. Nuförtiden kan de som jobbar ta ett bostadslån och långsamt övergå till att bli ägare. Vanligen tänker vi att de som har ett jobb har ett lyckligt liv: de reser en eller två gånger per år till exotiska kurorter, de har en fritidsbostad, och deras barn kan köra mopedbil och ha flera hobbyer. Och den enda sak som man behöver för att komma in på arbetsmarknaden är en positiv inställning och kanske en passande utbildning. Det påstår i alla fall den populära diskursen som vi alla stöter på varje dag i medierna.  

Men tyvärr utgör den här moderna bilden av livet i välfärdssamhället inte den enda verklighet som präglar arbetslivet på 2010-talet. I Finland har vi 60 000 arbetande personer som lever under fattigdomsgränsen trots att de får lön eller inkomst från ett företag, och dessutom får något slags socialskydd. Fattigdomsgränsen i Finland är 60 % av medianinkomsten, som år 2016 var 2010 euro per månad. Följaktligen är fattigdomsgränsen omkring 1200 euro (netto) per månad för en ensamstående och 2050 euro för ett hushåll med två barn. Under 2016 hade vi 637 000 människor som levde under fattigdomsgränsen. Men 60 000 arbetande fattiga är inte så mycket när man jämför det med alla fattiga människor eller med de 2.5 miljoner arbetande människorna i Finland.  

Med det sagt måste man minnas att i välfärdssamhället hjälper socialskyddet också dem som arbetar – inte bara dem som är arbetslösa, arbetsoförmögna eller gamla. Om man analyserar statistiken ur en kritisk och bred synvinkel, kan man läsa ut att i Finland har vi 100 000 – 400 000 arbetande personer som lever nära fattigdomsgränsen. De åtnjuter då och då socialskydd i form av bostadsbidrag eller anpassad dagpeng, och de måste till och från låna pengar från släktingar eller ta snabblån. Fattigdom bland arbetande personer måste alltid ses i relation till hushållets storlek, till partnerns inkomst och till hemorten. Hyrorna i de stora städerna är högre än i små städer, till exempel.   

När vi talar om fattigdom och speciellt om arbetande fattiga måste vi minnas att på global nivå och i ett historiskt kontinuum har arbete och fattigdom alltid samexisterat. Men efter andra världskriget har industriländerna i väst lyckats bygga en ekonomi som erbjuder arbete åt de flesta arbetsföra med en växande lönenivå. Sedan 1970-talet har arbete och fattigdom dock gått skilda vägar. I västra Europa har den här skilsmässan varit ganska lång. Det var kring år 2010 som dessa två började dejta igen. I USA började antalet arbetande fattiga öka redan på 1980-talet. Förenklat kan man säga att de starka fackföreningarna och de organiserade vänsterpartierna i Europa har förhindrat ”flexibla” löner, med högre arbetslösnivå som pris, men i USA har lågavlönade arbetande personer format en ny fattig klass av arbetare.   

I USA finns nästan 18 miljoner arbetande fattiga. Men antalet har varit ganska stort ända sedan 1980-talet. I de europeiska länderna har volymen växt hela tiden från början av 2000-talet och idag har vi 26 miljoner arbetande fattiga. När det gäller de här siffrorna måste man komma ihåg att socialskyddet omfattar dem som har en så låg lön att den inte räcker till för levnadskostnader. I EU finns det också flera länder som inte har något riktigt socialskydd, och därför finner vi höga siffror för arbetande fattiga i Rumänien och i Bulgarien.  

Det som verkligen är intressant i Europa är det ökande antalet arbetande fattiga i Tyskland. Tyskland är ett modelland för många europeiska länder och har en ytterst låg arbetslöshetsnivå, bara 3.5 % av alla arbetande människor. Men mängden av arbetande fattiga har vuxit från 5,5% år 2006 till 9,7% år 2016. Den här utvecklingen betyder att den tyska arbetsmarknadspolitiken har förbättrat ekonomin på bekostnad av arbetarna. I princip har de färre arbetslösa, men flera fattiga arbetare än tidigare.  

Arbetslivet befinner sig i ständig förändring. Man kan urskilja åtminstone tre orsaker till det växande antalet arbetande fattiga. Den första är den ”strukturella arbetslösheten” som har hemsökt västra Europa från 1980-talet och framåt. En stor mängd arbetslösa blir dyra för samhället och orsakar även många andra sociala problem. Den andra orsaken är den informationstekniska revolutionen som, i kombination med globaliseringen, har möjliggjort många nya metoder att organisera och lägga ut arbete. Den tredje orsaken kan härledas till en förändring i hur man förstår begreppet ‘arbetare’ i politiken och i den ekonomiska teorin och från Keynes till nyklassisk ekonomi. Keynesianismen antog att arbetslösheten alltid är ofrivillig och att staten med en effektiv ekonomisk politik borde sträva efter full sysselsättning. Den nyklassiska teorin betraktar arbetslösheten som frivillig och antar att om de strukturella barriärerna – såsom arbetslöshetsersättning eller högt socialskydd – avlägsnas, kan arbetsmarknaden hitta det riktiga (låga) priset för arbete och den ”naturliga” nivån för arbetslöshet.  

Resultatet av de här förändringarna i arbetslivet kan kallas prekarisering. Flera arbetare har korttidsjobb eller jobbar deltid. Flera jobbar på nollavtal eller via ett bemanningsföretag, och många är egenföretagare. När man befinner sig i en prekär position på arbetsmarknaden växlar man ständigt från ett jobb till ett annat. Men vårt socialskydd är inte utformat för ett sådant arbetsliv. Därför är ett av de största problemen för arbetande fattiga svårigheten att kombinera oregelbunden och fluktuerande lön med socialskydd.  

För tillfället har vi ingen orsak att vara rädda för en okontrollerad ökning av arbetande fattiga i Finland. Men på europeisk nivå växer mängden år efter år och där finns ingen orsak att tro på en annorlunda utveckling. Ett är säkert: vi behöver ett bra socialskydd i framtiden inte bara för dem som har blivit utkastade från arbetsmarknaden, utan i allt högre grad också för dem som inte får en tillräcklig lön genom arbete och som därför riskerar att bli arbetande fattiga.  

Mikko Jakonen är PD och universitetslektor i kulturpolitik vid Jyväskylä universitet.  

Hopp och oro i en tid av globala klimatförändringar

Hopp och oro i en tid av globala klimatförändringar

Vad är egentligen klimatångest, eller klimatoro? Är det något som leder till hopplöshet eller är det en kraft som leder till klimatvänlig handling? Och i dessa tider av undergångsstämning, är det inte snarare hopp vi bör tala om? Eller är hopp enbart en illusion som […]

Populism och sårbarhet

Populism och sårbarhet

Många forskare är benägna att söka förklaringar till populistisk politik. I en del av försöken att förklara populism kopplas populismen till sårbarhet. Erik Hallstensson reflekterar över vad som kan menas med att sårbarhet gör människor mottagliga för populistisk politik. Populismbegreppets oklarhet Kvalen över den samtida […]

2018 2-3: Miljöpsykologi & medicin

2018 2-3: Miljöpsykologi & medicin

Att ta moralisk oro infor forskning på allvar Pär Segerdahl

Vaccinattityder Anna Soveri

Den katastrofala klimatförändringen är en vit svan Rupert Read

Det monumentala klimatsveket  Martin Hultman

Fosterdiagnostikk og selvbestemmelse  Anne Mari Røsting Strand

Genetisk narcissism eller en respektfull relation till förflutna människor Natan Elgabsi

Hopp och oro i en tid av globala klimatförändringar Maria Ojala

Kampen om hälsan – vacciner och kunskapskultur Mikael Lindfelt

Klimatångest som en forändrande kraft Panu Pihkala

Klimatförändringen, strukturer och individens ansvar Lauri Lahikainen

Låt maten bli din medicin Carina Nynäs & Lars Bergqvist

Medicin och utveckling – tekno-optimismens begränsningar Elina Oinas & Salla Sariola

Transhumanismen och meningen med livet Fredrik Svenaeus

Vad kan läkare tänkas behöva humaniora till Merete Mazzarella

Val, ansvar och livsstil – har individen ansvar för sina sjukdomar? Johanna Ahola-Launonen

Att ta moralisk oro inför forskning på allvar

Att ta moralisk oro inför forskning på allvar

Vissa typer av forskning framkallar obehag och rädsla hos människor. Men hur ska vi förstå den oro vi känner inför forskning som i någon mening görs på ”livet självt”, såsom embryonal stamcellsforskning? Finns det vägar ut ur de ofta låsta debatterna?  Pär Segerdahl hävdar att bioetiken […]

Klimatångest som en förändrande kraft

Klimatångest som en förändrande kraft

Svåra miljörelaterade känslor kan visa sig vara centrala kraftkällor, skriver forskaren Panu Pihkala, som har skrivit en bok om klimatångest och hopp.    Inom miljöforskning har man ofta diskuterat varför inte mer händer trots att folk i princip känner till miljöproblemens allvar. En färsk internationell undersökning […]

Förståelse från insidan – sextio år av Samhällsvetenskapens idé

Förståelse från insidan – sextio år av Samhällsvetenskapens idé

För jämnt sextio år sedan, år 1958, kom den engelska filosofen Peter Winch (1926-97) ut med en liten debattbok med djupgående konsekvenser för samhällsvetenskaperna. The Idea of a Social Science (Samhällsvetenskapens idé) förfäktade synen att samhällsforskning hör ihop med filosofin och inte alls med de hårda naturvetenskaperna. Eftersom science på engelska står för naturvetenskap blev hans budskap att det inte finns, och inte kan finnas, någon genuin ”social science”. Däremot ska man slå bryggor till historia, filosofi och litteratur. Winch fann sin teoretiska grund i Ludwig Wittgensteins idéer om språket samt i R. G. Collingwoods pläderande för den historiska forskningens egenart gentemot naturvetenskaperna.

Tesen är mindre revolutionär idag än när det begav sig år 1958. Europa höll ännu på att städa upp efter sitt senaste förödande krig (Winch tjänstgjorde själv en tid i de engelska ockupationstrupperna). Många var innerligt trötta på ideologier och hoppades bygga upp ett rationellt samhälle. Moderna samhällsvetenskaper skulle bidra till den sociala ingenjörskonsten genom att mäta och förutsäga effekterna av samhällsreformer.

Samma inställning hade satt sina spår i humaniora. Det skulle inte längre heta konsthistoria, religionshistoria och litteraturhistoria, utan konst- religions- och litteraturvetenskap, allt bekräftat med kvantitativ hypotesprövning. Vid ungefär samma tidpunkt påtalade C. P. Snow det vådliga med det intellektuella livets uppdelning i ”två kulturer”, den humanistiska och den naturvetenskapliga. Många hoppades nu få en helhetsvetenskap som skulle förena fysiken, psykologin och samhällsvetenskaperna under samma paraply. Inte en helt ovanlig tanke idag heller.

Här blev Winch en kärring mot strömmen. Grundtanken i Winchs bok var att samhällsrelationer måste förstås inifrån, inte från utsidan som ett naturfenomen. När en fysiker experimenterar med elementarpartiklar frågar hon inte vilken syn partikeln själv har på sitt eget beteende. Så är det inte med människor. En människa som handlar i samhället har alltid själv en uppfattning om vad hon gör. Hennes inifrånperspektiv ska inte slarvas bort i undersökningen.

Föll i god jord

Det teoretiska argumentet startar från vad Winch kallar de sociala relationernas interna karaktär. En handling i ett socialt sammanhang är samtidigt ett uttryck för begrepp. Begrepp och handlingar är ”internt” – eller om man vill, ”logiskt” beroende av varandra. Tänk till exempel på vad det innebär att leva i en familj. Det innebär att man i sitt liv ger uttryck för uppfattningar om familjerelationer. Familjelivet innebär alla möjliga, ofta implicita förväntningar om hur relationerna mellan makar och mellan föräldrar, barn och syskon ska vara. En central bit i analysen blir att undersöka själva betydelsen av begreppen far, mor, barn och syskon. Winch tar upp Freuds idé om oidipuskomplexet som ett exempel. I ett samhälle där fadern inte ses som familjens överhuvud kan inte teorin om oidipuskomplex tillämpas på det sätt som Freud hade tänkt. Sociologi och psykologi klarar sig inte utan begreppsanalys. Men begreppen själva är historiskt specifika, de varierar enligt kultur.

Några år senare (1964) publicerade Winch en uppföljare, artikeln ”Att förstå ett primitivt samhälle”. Just denna uppsats blev, paradoxalt med tanke på rubriken, en viktig spik i kistan för uppfattningen om främmande kulturer som mer primitiva än vår egen. Också idéer om till exempel häxor och trolldom måste undersökas inifrån, utgående från aktörernas självförståelse. Tron på häxor är inte ett primitivt surrogat för vetenskap, utan ett sätt för människan att reda sig i en värld full av konflikter och oförutsägbara händelser. Det bästa sättet att undvika missförstånd om främmande seder och bruk är att försöka se dem som språkspel med sina egna regler.

Winchs tankegång har slående likheter med Thomas Kuhns lite senare idé, också inspirerad av Wittgenstein. En ”främmande” vetenskap, såsom Aristoteles’ fysik, är inte ett misslyckat försök att hantera något som den moderna vetenskapen är bättre på. Nej, det är ett spel med sina egna regler för vilka frågor som tas upp och vilka svar som är upplysande. En viktig biverkning av Winchs argument var att också den moderna kulturens självförståelse måste tas upp till ny granskning. Jämförelser med andra kulturformer visar att våra egna liv inrymmer element som samtidigt är både ovetenskapliga och helt ofrånkomliga.

Winchs arbeten visade sig komma oväntat lägligt. Också samhällsvetare själva hade börjat tvivla på sin tidigare entusiasm för modernitet. Matematiska mätmetoder hade utvecklats till fulländning, men efter den första yran väcktes frågan om man egentligen visste vad det var som mättes. Ett lite senare exempel på kvantitativ forskning blev smått legendariskt bland finländska sociologer. Ett undersökningsresultat visade att folk som bor högre upp i ett höghus använde hissen oftare än de som bor närmare gatuplan. Den samhällsvetenskapliga debatten på sextio-och sjuttiotalen präglades av motsättningen mellan kvantitativa och kvalitativa metoder, en debatt som egentligen tynade bort först i och med Sovjetunionens fall och de nya frågor som då fångade uppmärksamheten.

Det fanns med andra ord en beställning på det slags humanistisk antimodernism som Winch ansågs stå för. Han fick iklä sig en roll som han själv inte var helt bekväm med. Hans bok tycktes vara ett angrepp på samhällsvetenskap över huvud taget. Både entusiaster och belackare uppfattade Winch som en relativist för vilken hela verkligheten är språkligt konstruerad. Winch fick bli en vägvisare för etnometodologisk och konstruktivistisk sociologi.

Winchs poäng hade egentligen blivit missuppfattad. Han hade inte alls pläderat för att skrota samhällsvetenskaperna, men nog emot tron att de var en ”science”. Han ville att samhällsvetare skulle få upp ögonen för den sociala förståelse som redan finns och som alltid måste ligga till grund för deras analys. Också en kvantitativ analys förutsätter ett inifrånperspektiv. Som samhällsmedlemmar har vi automatiskt detta perspektiv, det är bara att vi glömmer bort det och inte tillfullo utnyttjar det. Likheten med Collingwoods bok The Idea of History (1946) är slående på denna punkt. The Idea of History var en uttydning av den historiska förståelsen som en särskild förståelseform som på det hela taget var välfungerande, men som var obearbetad. Historisk forskning tillämpar en vanlig mellanmänsklig förståelse på ett mer systematiskt sätt. Men inte heller historikerna själva är alltid medvetna om vad deras metod innebär. Här lyfter Collingwood fram ingredienser som den historiska fantasin och återskapandet av tankar och beslutssituationer i det förflutna.

Också en kritik av filosofin

Samhällsvetenskapens idé har en annan aspekt som helt slarvades bort i debatten. Winch kritiserar inte enbart samhällsvetenskapernas, utan också filosofins självförståelse. Om handlingar och begrepp är två sidor av samma mynt innebär det att den traditionella filosofin har sett på sin uppgift på ett ensidigt sätt. Inifrånperspektivet behövs också i filosofin.

Filosoferna tror sig hantera eviga begrepp som rationalitet, verklighet och logisk motsägelse. För att se vad dessa begrepp egentligen betyder måste vi vända oss till samhället. Begrepp får sin innebörd i användning. Logisk motsägelse betyder just det den gör i ett konkret sammanhang, där människor reagerar på varierande idéer som antingen sammanhängande eller motsägelsefulla. Filosofen kan inte använda sin abstrakta begreppsanalys som tillhygge mot tänkesätt som hon inte fullt förstår. Filosofin måste alltid dras med en inneboende orenhet: filosofisk förståelse kräver en förståelse av frågor och erfarenheter som finns på plats innan den formella analysen tar vid.

Likheten med Collingwood är märkbar än en gång. Collingwood hade velat rekonstruera filosofin som ett slags historisk disciplin. Filosofin skulle analysera begrepp, inte som eviga essenser, utan som idéer vars betydelse kommer ur det historiska sammanhanget. Med Collingwood delar Winch därmed en strävan efter att förstå det filosofiska tänkandets egna historicitet – vilket är en fråga som granskats i ringa utsträckning inom ”analytisk” filosofi jämfört med den ”kontinentala” traditionen.

Den senare delen av Winchs livsverk utspelades i renodlat filosofiska miljöer, i lä för samhällsdebatten. Ett bärande tema var försöket att visa vad ett inifrånperspektiv kan betyda i filosofins interna frågor. Samhällsvetenskapens idé har tjänat sitt syfte som kritik av en scientistisk hållning i samhällsforskning, trots att det fortfarande är lätt att hitta exempel på inflytelserik forskning där Winchs insikter ignoreras. Inom den rena filosofin återstår uppgiften att dra ut konsekvenserna ur hans kritik för scientistiska uppfattningar bland samtidens filosofer. Speciellt den engelskspråkiga filosofin domineras idag av en naturalistisk världsbild där naturvetenskaperna utgör Sanningens högsta tribunal, medan filosofins begreppsliga frågor reduceras till sociologiska eller psykologiska tendenser som utreds med experiment eller enkäter. Winchs idé om att filosofins egenart hör ihop med frågan om samhällsvetenskapens egenart är med andra ord mer aktuell än någonsin, såväl för samhällsforskningen som för filosofin.

 

Olli Lagerspetz är akademilektor i filosofi vid Åbo akademi & Jonas Ahlskog är FD och forskare i filosofi vid Åbo akademi

 

Peter Winch: Samhällsvetenskapens idé och dess relation till filosofin jämte 4 essäer. Bokförlaget Thales, 1994.

 

Vaccinattityder

Vaccinattityder

  Även om de flesta idag låter vaccinera sina barn, går debatten om vaccin het. Men vad ligger bakom människors beslut att låta eller inte låta vaccinera sig eller sina barn? Anna Soveri skriver om vaccinattityder och så kallad “vaccintveksamhet”.     Enligt den statistik som rapporteras av Institutet […]