Ledare: Urbanitet och landsbygd

Ledare: Urbanitet och landsbygd

Helsingfors första borgmästare, Jan Vapaavuori (Saml) kritiserar den kommande landskapsreformen i Finland med att ”Den internationella ekonomin är mer och mer på väg mot konkurrens mellan växande stadsregioner”. Därför är landskapsreformen som skulle flytta en del av beslutsfattandet från kommunerna till landskapen att ”dra klockan tillbaka” (HS, 27.5).   

I och med avindustrialiseringen har städernas roll omdefinierats. I intervjun med urbanforskaren Catharina Thörn lyfter hon fram att under industrialiseringen var staden och kommunen statens förlängda arm för att förverkliga välfärdsstatens politiska mål. Men när tillverkningsindustrin i globaliseringens fotspår flyttat till länder med billigare arbetskraft har städernas roll omformulerats. De största städerna ses som ekonomiska tillväxtmotorer som konkurrerar med andra städer både inom landet och globalt om investeringar, turister, evenemang och en välbärgad medelklass.   

Frågor om städernas utveckling och roll i samhällsekonomin har aktualiserats i Finland i och med den planerade förvaltningsreformen. Landsskapsreformen innebär att många beslut som tidigare tagit på kommunal nivå flyttar till landskapet, men också att statens styrning ökar eftersom landskapen inte kommer att ha beskattningsrätt. Det är staten som bestämmer hur de ekonomiska resurserna fördelas till landskapen och i praktiken långt bestämmer hur de ska användas. Ledningen i de sex största städerna i Finland har kritiserat landskapsreformen, just med motivering att städerna är tillväxtcentrum och därför borde deras rörelserum inte kringskäras genom att resurser och beslutande flyttas bort från städerna.   

Det är i detta sammanhang som Vapaavuoris uttalande om att landskapsreformen är att backa i tiden ska ses.   

Ett led i konkurrensen mellan städerna är att det blir viktigt att fixa upp stadskärnan och Thörn beskriver ett fenomen som hon kallar entrepenörsurbanism; staden samarbetar med privata aktörer för att stärka stadens varumärke genom en uppgradering av stadskärnan så att den blir attraktiv för investerare och konsumenter. Thörn har främst följt med utvecklingen i Stockholm och Göteborg.   

I Åbo har Aura å som flyter genom centrum av staden blivit det som staden i främst marknadsför Åbo med. En arbetsgrupp har tillsats för att planera hur området kring ån ska utvecklas med målet är att ytterligare öka stadens dragningskraft, för turister och invånare.   

Lars Nilsson presenterar i sin artikel en mer allmän översikt över stadsutvecklingen i postindustrialismens tid. Han lyfter bland annat fram utvecklingen bort från statlig styrning och mot mera marknadslösningar.    

Eva Hertzberg ger en fallstudie av den postindustriella stadsutvecklingen som både Nilsson och Thörn talar om, men med blicken på en småstad. När industrin som hela Kaskö, Finlands minsta stad, hade byggts upp kring lades ner tvingades staden omdefiniera sig. Kaskö började marknadsföra sig som en idyllisk småstad som passar för naturnära rekreation.  

Alla har vi erfarenheter av platser som befinner sig någonstans på skalan mellan stad och landsbygd.  

Själv har jag fått nya perspektiv på min hemstad Åbo genom texterna i detta nummer. Jag hoppas att detta nummer, med temat urbanitet och landsbygd, också ger dig nya förståelser för de plaster du rör dig i!  

 

Emma Strömberg

Chefredaktör



Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *