Musik i finlandssvenska festpraktiker under våren av fysisk distansering 2020

Musik i finlandssvenska festpraktiker under våren av fysisk distansering 2020

Kaarina Kilpiö skriver om forskningsprojektet Digitaliseringens inverkan på minoritetsmusik och om hur musiklivet i Svenskfinland förändrades i samband med coronapandemin. 

Coronapandemin bröt ut för ett år sedan, och fortsätter i skrivande stund att omvälva människors liv över hela världen. Nästan alla som på sätt eller annat bedriver forskning har konfronterats med nya typer av frågor och betydelselager att nysta i – musik- och ljudforskare utgör inget undantag i det här avseendet. Musikens roll i såväl vardag som fest för alla som genomlever undantagsförhållanden har därför under pandemin intresserat forskare överallt i världen. Nya nätverk har bildats, varav det internationellt mest omfattande torde vara Musicovid. Nätverken, som förenar amatörmusiker och musiker av olika inriktningar, har även bidragit med verktyg och information. Ett exempel på det här är körmusiknätverket The Singing Networks omfattande elektroniska resursutbud. Det finns ett flertal aktörer som dokumenterar olika former av musikbruk under pandemiförhållandena, till exempel projektet Music in the Time of Corona vid Aarhus universitet.  

Begripligt nog har särskilt musikpsykologiska frågeställningar blivit föremål för forskares intresse. Emellertid har också andra infallsvinklar förekommit. Reflektioner har gjorts kring den betydelse musik och ljud har haft under exceptionella omständigheter och nödsituationer i vårt förflutna. Metoder för att genom musik skapa gemenskap och lindra de sociala konsekvenserna av fysisk isolering har identifierats och dokumenterats. Ljudforskare har även grundligt kartlagt de effekter undantagsförhållandena haft på de belastade ljudlandskapen i bebyggda områden och områden intill trafikleder.  

Fokus på musikkulturella praktiker bland svenskspråkiga i Finland 

Forskningsprojektet Digitaliseringens inverkan på minoritetsmusik (DIMM) vid Åbo Akademi pågick åren 2018–2020, och just nu pågår arbetet med att rapportera resultaten. Fokus för projektet var digitaliseringens följder för hur den svenskspråkiga befolkningen i Finland använder och skapar musik. Forskarna gjorde flera elektroniska datainsamlingar om deltagarnas upplevelser och praktiker. Dessutom intervjuades tiotals informanter inom olika delområden av musiklivet. I de riktade datainsamlingarna inom projektet ingick även en enkät som gjordes i maj-juni 2020. Genom enkäten kartlade forskarna förändringar i lyssnande och musicerande praktiker i samband med restriktionerna som coronapandemin medförde våren 2020.  

Enkäten klarlade bland annat respondenternas upplevelser av och synpunkter på musikinslag i vårens traditionella högtider. De viktigaste av dessa med tanke på musikkulturen är påsken, valborgsmässoafton och första maj samt Floradagen. Respondenterna skrev dessutom om musikpraktiker i personliga ritualer och släktens eller familjens fester. I en respondents släkt hade det till exempel ordnats en begravning, i en annans släkt hade man firat syttende maj, Norges nationaldag.  

Nästan alla sammankomster hade våren 2020 ställts in eller ersatts av virtuella evenemang. Den mångfald av musikformer som hör till vårens högtider måste alltså framföras på distans för att alls bli av. I svaren som kom in genom projektet var ett återkommande tema de tekniska lösningar som deltagarna och deras närmaste krets använde sig av i sina försök att skapa och bevara högtidsstämningen med dess musikaliska inslag också under undantagstillståndet. 

Upplevelserna av vårens festligheter 

De respondenter som själva utövade musik intog ett relativt öppet och positivt förhållningssätt till de digitala möjligheterna. Aktivt musicerande amatörer gav positiva omdömen om sitt deltagande i de distansevenemang som gått av stapeln – de använde uttryck som ”kul inslag” och ”gott substitut”. Också ålder var som förväntat en faktor som påverkade svaren. Effekten visade sig framför allt i fråga om de tekniska lösningarna. Respondenter födda före 1950-talet hade nästan utan undantag hållit sig till sina tidigare tekniker för att lyssna på musik, medan yngre i sina svar rapporterade om förändringar. Detta betydde emellertid inte att de unga nödvändigtvis skulle ha ökat just sitt digitala lyssnande – när man i huvudsak spenderar sin tid hemma kan äldre teknologier vara lättare till hands än vanligt. 

Avsaknaden av levande musik skapade ofta ett större ogillande bland publiken än bland dem som själva uppträdde. Stämningen under valborgsmässoafton och första maj beskrevs bland annat som ”jättetrist” och ”inte alls samma”. Virtuell gemenskap eller skärmgemenskap var inte något som respondenterna ännu skulle ha inlemmat sig i naturligt: redan en liten live-sammankomst livade enligt många respondenter i betydligt högre grad upp festligheterna. 

Vi höll tal, och efter talen sjöngs en sång som den som höll tal valde, precis som på en vanlig fest. Så vi försöker nog upprätthålla musiktraditionerna men det är mest att man saknar det från riktiga livet, så man försöker återskapa festligheterna privat. Det var i alla fall en väldigt lyckad kväll trots att vi var bara några, mycket bättre än de här virtuella festerna som jag har försökt delta på. Det går inte att sjunga tillsammans för det laggar lite och bryts. (kvinna, f. 1995, Åbo) 

Många respondenter eftersträvade att i så hög grad som möjligt genomföra firandet som vanligt. Det kan konstateras att detta i flera fall inte medförde några svårigheter. Musik ingick inte i alla respondenters festligheter under våren, åtminstone inte i någon större omfattning. Festtraditionerna motsvarade med andra ord inte alltid de sinnebilder som i hög grad dominerar offentligheten, till exempel av valborgsfirare som flockas i Ulrikasborg i Helsingfors. Just skillnaden mellan privat och offentligt firande framkommer i många svar. 

Jag tror nog att många blir negativt påverkade av bristen av musik på avslutningar och så. Men i min familj lyssnar vi på samma gamla CD-skivor på familjefesterna, så vi är inte påverkade. (kvinna, f. 1998, Åbo) 

På privatfester tror jag inte att mycket har ändrat. Men det att de flesta live spelningar är on hold lämnar tomhet och oro. Personligen är jag väldigt orolig hur live ställen överlever situation. Det kan tyvärr lämna långa dystra spår. (man, f. 1976, Helsingfors) 

Det svenska Finland har traditionellt starka kulturinstitutioner. Till deras viktigaste uppgifter hör att stödja finlandssvensk identitet. Det förtroende som dessa institutioner åtnjuter avspeglas i medborgarnas omdömen och i den skarpa kritik de stundvis får utstå. I fråga om vårens högtider var det intressant att följa med responsen. Den var i praktiken genomgående positiv för de virtuella festligheterna och musikhälsningarna i april–maj 2020. Det här gällde för den offentliga aktören Yle, men även för de virtuella körerna och för övriga institutionella aktörer. 

Musiktraditioner ses som gemenskapsbärande  

Många svar på frågelistan pekade på en bredare tematik, nämligen musikkulturens betydelse för mänskliga gemenskaper överlag. Respondenterna använde formuleringar som ”klart att det inverkar”, ”jag tror nog att många blir negativt påverkade” eller ”jag tror dock många körsångare saknat den sociala biten”. Yttrandena tyder på förståelse för musikkulturens innebörd för gemenskap: även om jag själv skulle klara mig förträffligt väl utan musiktraditioner kring högtiderna är jag medveten om att de är meningsfulla för många andra och särskilt i termer av gemenskap. Sprickor och tomrum i de praktiker som bär upp kulturinslagen i årscykeln kan få konsekvenser för den musikaliska världsbilden och gemenskapers vanliga praktiker. 

Om ungefär var sjätte respondent inte upplevde att vårens högtider skulle ha förändrats i praktiken, fanns det också många som ansåg att även små detaljer (som att ta på sig studentmössan på ett specifikt klockslag, lyssna på tal och festklädda sjunga allsång på distans) var av avgörande betydelse. Allsång för att stärka gemenskapen nämndes som ett särskilt viktigt inslag och en saknad musikalisk festtradition. Enkätsvaren stärker i det stora hela de resultat som nåtts i forskningsprojektet som helhet: svenskhet i Finland utgör en verkligt brokig mångfald av identiteter och sätt att förhålla sig till kulturella fenomen.  

Kaarina Kilpiö är doktor i statsvetenskap och docent i musikens socialhistoria. Hennes forskningsintressen handlar om musikbruk i vardagen, med betoning på hur ljudelement används i audiovisuell kommunikation, kommersiella ljudlandskap och musiklyssnares dagliga praktiker. 

Översättning från finska av Be Nordling 



Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *


%d bloggers like this: